Det är tre veckor och två dagar kvar innan Portocolom Triathlon International går men jag är så motiverad att jag inte kan hålla mig. Tidigare arrangerades tävlingen av Tristar. Samma arrangör som arrangerade Tristar Madrid, där jag blev tvåa i höstas. Trots att tävlingen bytt arrangör förväntar jag mig bra motstånd. Det lär vara betydligt bättre motstånd här på Mallorca än det var i Madrid. Den nya arrangören arbetar för fullt med att bjuda in proffs och har redan gjort klart med några. Frågan är hur många som tackar ja och hur många som redan planerat annat. En stor skillnad, till min fördel, är att det var drafting i Madrid. Här på Mallorca är det 10 meters lucka som gäller.
När jag körde Tristar 111 Mallorca förra året gick allt dåligt. Den främsta anledningen var att jag var dålig. Efter ett alldeles för långt tävlings/träningsuppehåll, orsakat av min skadade fot, försökte jag göra comeback på våren. I februari/mars var jag dessvärre sjuk i över 5 veckor i bronkit (inflammation djupt ner i luftrören).
Jag simmade som en fågel under de 1000m inledande meterna. 16:18 min och snurrig som få kom jag upp ur vattnet. Jag hade tappat 5 min på täten som bestod av bland andra Björn Andersson. I växlingen tappade jag ytterligare 2 min. Min triathloncykel anlände några dagar för sent vilket innebar att jag körde på linjecykeln, utan bågar. Jag plockade in väldigt många triathleter under de första kilometerna. Men det dröjde betydligt längre än så innan jag började plocka in ett par av de professionella triathleterna. Ovanan vid min dåliga sittposition tog överhanden och jag övervägde ett tag att bryta. Jag valde att fortsätta men punkterade efter bara några kilometer, på toppen av backen. Eftersom jag inte fått varken reservdäck eller Co2-pump kunde jag inte laga punkteringen och bröt.
Det kan bara gå bättre den här gången.
Min plan ser ut så här:
Simning
1 km, troligtvis kallt men relativt lugnt vatten
Jag är en mycket bättre simmare än förra året. Framförallt är jag van vid att simma med hundratals andra triathleter. Istället för att sprattla mig fram i ett hjälplöst försök att få luft ska jag slappna av och simma ifrån slagsmålet bakom. Förra året lyckades jag inte slappna av förrän jag hade 200m kvar. Då simmade jag om väldigt många, trots att jag kände att jag gick maximalt tidigare.
Min tid 2012: 16:18 min
Snabbaste tid 2012: 11:09 min
Måltid: 13:30 min
T1 – växling mellan sim och cykel
Under våren kommer jag att träna växlingar flera gånger i veckan i poolen utanför huset. På så vis blir jag riktigt snabb och säker.
Förra året skiljde det en minut mellan den snabbaste och långsammaste första växlingen bland topp 5! Om jag är riktigt snabb kan jag alltså växla ikapp tiotals sekunder på täten.
En stor anledning till förra årets långsamma växling var yrsel. Det är dock enkelt botat med öronproppar vid simningen.
Min tid 2012: 5:17 min
Snabbaste tid 2012: 3:15 min
Måltid: 3:30 min
Cykling
100 km, kuperat och knixigt på sina ställen
Det är på cykeln jag ska avgöra tävlingen till min fördel. Till skillnad från de flesta andra känner jag till banan väl. Jag är van vid klimatet och har kunnat förbereda mig utan flygresor, hotellnätter och andra småstrapatser. Dessutom har jag vant mig vid cykeln sedan länge. Förhoppningsvis har jag även kunnat träna mig samman med min wattmätare (Quarq Elsa 10R). Om så är fallet kan jag verkligen prestera optimalt.
Min taktik är att belasta mig hårt där vägen är rak eller uppför. Det finns ett lite knixigare parti på banan. Där kommer jag att ta det lugnt för att spara energi istället för att gasa/bromsa och spara lite tid. Uppför backen ska jag verkligen köra på riktigt hårt för att sedan ta det lugnt i den knixiga utförskörningen.
Min tid 2012: DNF
Snabbaste tid 2012: 2:46:54 h
Måltid: 2:47:00 h
T2 – växling mellan cykel och löpning
Under vårens tävlingar har jag växlat snabbast flera gånger. Mitt mål är att även göra det här. Med hjälp av mina snabba Zoot-skor lär jag vara bäst förberedd för en snabb växling.
Min tid 2012: DNF
Snabbaste tid 2012: 2:41 min
Måltid: 2:30 min
Löpning
10 km, lätt kuperat fram och tillbaka på en asfalterad väg
Löpningen känns mest som en restprodukt av cyklingen. Jag kan springa 10 km riktigt fort. Men jag kommer inte orka det efter den hårda cykelturen. Det finns mer tid att tjäna i cykelmomentet än det gör under den avslutande löpningen. Om jag krigar om placeringar kommer det säkerligen gå betydligt snabbare än om jag inte krigar för några placeringar.
Min tid Madrid 111 2012: 34:50 min
Snabbaste tid 2012: 34:26 min
Måltid: 36 min
Sluttider
Min tid 2012: DNF
Snabbaste totaltid 2012: 3:42:51 h
Måltid: 3:42:30 h
Om allt går fantastiskt bra och jag får ut allt under samtliga grenar får jag bättre tid än fjolårssegraren. Då krävs dock ultimata förhållanden, en perfekt simning, felfri växling, en monstruös cykling, ytterligare en felfri växling samt en bibehållen löpning. Chansen att jag lyckas perfekt med allt är liten. Men jag är mycket väl förberedd. Jag vet att jag kan klara samtliga delar under angiven tid. Den tid jag får svårast att klara, bortsett från växlingarna, är cykelsträckan. 2:47 är grymt snabbt.
För att jag ska orka hålla uppe tempot krävs det att jag planerar mitt energi/vätskeintag perfekt. Energi/vätskeintag handlar om kunskap, förberedelse och erfarenhet. Därför testar jag redan mig fram till rätt intag.
Jag hurrar om jag får sällskap. Mer info finns här -> Triathlon Portocolom International
Jag tror och vet du kommer klara av det:)
Den personens förtroende som jag värderar mest, efter mitt eget, är ditt. Tack!
tränar du med wattmätare på cykeln för tillfället och hur länge har du gjort det isf?
Nej, tyvärr gör jag inte det än. När jag körde i Team Capinordic som cyklist hade jag en wattmätare som jag inte begrep hur jag skulle använda. Jag lovar att presentera statistik osv. när jag får hem wattmätaren.