Jag har börjat tävla ordentligt i år. Äntligen! Dock inte i triathlon eller duathlon utan i cykel. Jag var cyklist tidigare i karriären och kom riktigt långt innan jag hoppade av cirkusen och började träna inför Superklassikern för att sedan sadla om helt till triathlet 2012/2013. Att tävla i cykel igen är hur roligt som helst. Framförallt är det just nu den bästa träningen jag kan få på min väg tillbaka efter min miserabla vinter.
Hittills i år har jag kört 5 cykeltävlingar med en klart uppåtgående trend. Den första tävlingen hostade jag mig igenom. Därefter har det gått bättre och bättre. I torsdags blev jag 6a på en tävling kring Muro där vi snittade 43,6km/h i 10 mil.
Nu i helgen körde jag den häftigaste tävlingen någonsin. Jag har tävlat i Alperna, Pyreneerna, Norge, Italien, Slovakien, Kanada, Mexico och oändligt många fler länder. Men den häftigaste tävlingen var helt klart här på Mallorca i söndags. Strålande väder, 2000 höjdmeter, 120 startande, attacker från km 0, avstängd trafik* och avslutning uppför Mirador de Formentor.
Tyvärr var jag själv inte lika imponerande denna gången. Jag var för tung uppför och för lätt nerför. När Team High Jet satte ett högt tempo uppför orkade jag inte hänga med i mer än drygt 4km. Mitt problem är att jag har blivit ”för mycket” triathlet. Jag kan hålla samma tempo i 2 timmar men inte öka särskilt mycket. Det gjorde jag även under loppet. Jag höll nästan samma effekt uppför samtliga 3 berg. Som triathlet var det riktigt bra. Men som cyklist var det inte alls lika bra.
Utför det första berget var jag lite ringrostig. Andraklungan splittrades några man framför mig och jag lyckades inte jaga ikapp. Istället tappade jag mer då jag kör hårdare men långsammare. Nerför andra berget var jag dock bättre. Där var det istället jag som splittrade gruppen i tre delar. Kontrollerat, snabbt och snyggt.
Dessutom var jag för tung. 5kg för tung, totalt. I den övervikten räknar jag inte cykeln. Det största felet var att jag inte kunde få langning av någon. Jag startade därför med över 2 liter vätska som jag bar med mig över första berget. Där hade jag kunnat spara 2kg genom att få langning på toppen, som nästan alla andra fick. Till nästa kuperade tävling ska jag ha langning och en 1kg lättare cykel (tävlingshjul, Sram Red, nytvättad). På så vis sparar jag 3kg.
De sista 2kg kommer falla av mig då jag börjar med mer specifik träning. Då går jag från 74kg till 72 kg. Enkelt och kontrollerat med perspektiv på prestation, inte vikt.
Nästa cykeltävling går på söndag kring Palma. Avslutningen går uppför backen till Bellver-slottet ovanför El Terreno i Palma. Den tävlingen ingår i cupen där jag ligger 6a totalt. Jag har goda förutsättningar för att klättra i sammandraget.
Söndagens segrare David Muntaner vann i stor stil. Ofantligt åkstark kille som för några veckor sedan blev världsmästare på bana. Till vardags kör han i ett continentalteam, som då och då är med och tävlar.
Något som förvånade mig i torsdags var att jag kunde trycka så bra i avslutningsbacken. Som cyklist var min specialitet korta backar. Jag blev t.ex. 10a på Liege-Bastogne-Liege för U23-cyklister. Att jag skulle ha kvar den styrkan trodde jag inte.
Notera även proffsmuskeln. För mig som cyklist är den viktig. Utan proffsmuskeln kan man inte vinna cykeltävlingar. Precis som man inte kan vinna cykeltävlingar i svarta strumpor. Det bara är så.
*Polisen åker i förväg och uppmanar bilister att flytta på sig. Korsningar och annat blir avstängt. Vi möter väldigt sällan en bil och får använda hela vägen utan några som helst uppmaningar.