Förra säsongen var en säsong full av bekymmer. Bronkit, skador och bronkit igen gjorde det svårt för mig att få ut allt ur min kropp. Jag har fortfarande lite bekymmer med min löpning om än inte alls i samma proportioner som förra året.
Men i år har det släppt. Jag var i Asturien (norra Spanien) med ett mallorquinskt team för att tävla i Spanska Mästerskapen i Duathlon. Vi tävlade både i lagtempot och i stafetten. I lagtempot tog vi silver och i stafetten slutade vi 12a. Jag gjorde en fin insats i lagtempot men var än mer nöjd (rent prestationsmässigt) med min delsträcka i stafetten. Totalt av alla 165 duathleter, som gjorde en delsträcka i elitklassen, hade jag 6e bästa tid och snabbaste 2a-sträcka med:
2,5km löp på 7:27min
5,5km cykel (inkl. lång T1 & T2) på 10:30
1,25km löp på 3:43min
Min cykeltid säger inte så mycket. Men ute på varvet cyklade jag snabbare på min linjecykel, ensam, än vad jag och teamet gjorde under lagtempot dagen innan då vi hade tempocyklar.
Under lagtempot gick det undan. Vi fick plockade silvermedaljen och hade bäst cykeltid av samtliga 69 lag á 6 man.
5km löp på 16:08min
24km cykel på 30:05min
2,5km löp på 8:34min
Bild lånad från Spanska Triathlonförbundets Facebook-sida
Några veckor senare. Efter en matförgiftning, mitt under träningslägret som jag och Ida arrangerade för Mallorca Training Camp, tävlade jag i Portocolom International Triathlon. Där var jag återigen stark men något sliten efter väldigt mycket volym och långa hårda trösklar under dagarna innan.
Portocolom International Triathlon är den tävling som gått sämst för mig de senaste åren. Jag har punkat, väggat (saltbalansväggen) och DNS:at. Med andra ord har jag inte gått i mål en enda gång. Trots att detta var den tredje gången som jag fick en fri start och stod med som en av favoriterna till segern.
Simstarten var kaos. Tidigare år har vi startat från kanten på signal. Något år fick vi hoppa i och simma fram till en linje för att där återsamlas och startas med hockeytuta (förmodligen kallas det något annat i Spanien). Det senare alternativet var det som skulle råda även i år. Men det blev aldrig någon återsamling eller hockeytuta. Istället startades klockan när förste man hunnit ut till startlinjen. Det var alltså tävling fram till startlinjen också. Men det begrep varken jag eller halva startfältet förrän vi kom till första bojen efter 200m (av totalt 500m).
Efter 15km cykel var jag dock i täten. Efter 25km tog jag ledningen. Efter 28km blev jag av med ledningen. Sedan tog jag den igen efter 40km och höll den fram till löpningen. Väl ute på löpningen hade jag min närmsta konkurrent i ryggen.
Jag försökte öka och rycka i det redan höga tempot. Istället satte min följeslagare in dödsstöten med ett rejält ryck. Jag svarade men kunde inte plocka in luckan. Avståndet på ca 10s stod sig från km 2 till målet efter 5km (5,55km). Jose Almagro verkade ha än mer att ge. Jag hade känslan av att han bara bevakade mig hela vägen till mållinjen. Han kunde svara på varje tempoökning och tittade ständigt bakom sig.
Inför detta lopp hade jag verkligen trott på seger. Men jag fick se mig slagen av någon som var bättre. Det var kul.
500m simning på 8:05min (minus den tiden det tog att vakna ur förvirringen och simma vidare)
50km cykling på 1h 31min (inkl. San Salvador)
5,55km löpning på 18:28min
Resultatlistan från Portocolom International Triathlon finns här.
Mina vänner och de båda andra coacherna på MTC-Tricamp var också med och tävlade. Fredrik Bäckson blev 5a över den långa distansen och Jeff Frydenlund synade backen i San Salvador.
Jeff – Argare än vanligt
Fredrik – Snyggare än vanligt (i min dräkt)
Förra helgen startade jag i Ironman 70.3 Alcudia utan några jätteambitioner. Dock hade jag väntat mig mer än ryggproblem på cykeln. Troligtvis vanligt nybörjaront efter att jag inte kunnat cykla på en vecka då min cykel gick sönder i Sverige veckan innan då jag körde SM i duathlon.
Av de fem tävlingar jag har kört i år har tre av dem gått riktigt bra. En fjärde gick halvbra. Då tog jag en bronsmedalj i de svenska mästerskapen i duathlon.
Det var trist att det inte gick bra i Alcudia. Mest för att det inte gick alls. Med mer tid över hade jag hunnit fixa cykeln tidigare. Jag kommer därför att förändra min tillvaro en del framöver. För jag kan bättre än så här.
Foton: Johanna & Ida Carlsson