Klockan är inte ens fem och jag sitter och jobbar. Det har jag gjort en stund redan. Bara för att jag måste. Jag hatar att behöva göra det. Mer än så här hinner jag inte skriva.

Jag önskar att jag hade lite mer tid för Ida. Det förtjänar hon. Och jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.