Klockan är inte ens fem och jag sitter och jobbar. Det har jag gjort en stund redan. Bara för att jag måste. Jag hatar att behöva göra det. Mer än så här hinner jag inte skriva.

Jag önskar att jag hade lite mer tid för Ida. Det förtjänar hon. Och jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *