Jag har precis skrivit klart alla träningsscheman för april månad. Klockan är snart 23 och jag ska plugga lite till innan jag sover. Imorgon ska jag göra ett spanskaprov på ren list. Jag har ”läst” spanska i en månad men har totalt fått ihop två dagar. Förmodligen klarar jag mig ändå. Det brukar jag göra. Men jag gillar inte att göra saker och ting halvdant. Just nu håller jag på med alldeles för många saker samtidigt. Jag önskar jag kunde göra en sak och fokusera på att göra det riktigt bra.

Tid är något jag inte har särskilt mycket av. Det ligger mängder med obesvarade mail i inkorgen. Jag har inte ens svarat på min mammas mail där hon undrar hur jag har det. Det är just det som är det tråkigaste. Med mycket att göra krävs prioriteringar. Just nu prioriterar jag bort så mycket och så många som jag älskar. Jag gör det för att hitta en trygghet och skapa mig möjlighet att göra en karriär. Men varje dag frågar jag mig hur många kan göra det av ren girighet. Hur kan man bli så blind att man prioriterar det som så uppenbart är viktigast? Lika ofta som jag frågar mig det lovar jag mig själv att aldrig hamna där. Det verkar vara svårt att hitta ut igen.

En saknad mor som jag hann umgås alltför lite med när hon var och hälsade på.
Så nära men ändå så långt borta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *