Jag har haft gasen i botten ett bra tag nu. I höstas jobbade jag runt 45h i veckan. Men efter jag flyttade ner till Mallorca accelererade arbetstiden. Denna veckan ska jag göra prov i spanska. Jag studerar spanska på heltid. Dessutom ska jag till en kärlspecialist i Trollhättan. Jag håller tummarna för att få bra svar på vad jag ska göra med mitt domnande ben. Domningsproblemen har jag alltid haft. Jag fick dem alltså inte under Sverigeloppet.

Mina åkommor från Sverigeloppet börjar lätta. Det har strålat i mitt vänstra ben i en vecka. Foten får mer och mer känsel tillbaka. Högerfoten är långsammare. Händerna är värst. Jag tappar saker hela tiden och har ingen kontroll över varken bestick eller bordsskick. Nu får jag inte längre akuta sömnattacker som tvingar mig att sova i 3-4 h mitt på dagen. Jag har tagit några försiktiga löpsteg men håller mig i skinnet några dagar till.

Under förra veckan har jag haft möten och varit i kontakt med intressanta parter för nästa års utmaning. Alla är intresserade men få verkar tro att jag ska lyckas. Det kvittar. Den enda personens förtroende jag behöver är mitt eget.

Just nu kör jag rehab. Jag står på ett ben på en kudde eller balansplatta i 20 sek x 3. Förra veckan cyklade jag från lågsäsong till högsäsong. Klivet till rehab är lika stort som det är givet.

Jag var och kikade på Sickla Triathlon i Stockholm. Det är en träningstävling som anordnas i Sickla varje onsdag.

Jag har varit på Mörkö och tittat på sälar.

Och solnedgången.

Jag blev hembjuden till en vän och coachingklient i fredags. Han arbetade på restaurang Oaxen innan de påbörjade sin flytt till Djurgården. Maten var oslagbar. Jag var helt paff när jag vandrade därifrån.

Jag har bott hos en riktigt god vän i helgen, Jeff Frydenlund. Få personer utanför min familj har haft så mycket inverkan på mig under min uppväxt som Jeff. Vi tränade, läste och tränade tillsammans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *