Balkongtjejerna: ”Vill du komma in på efterfest?”
Jag: ”Nepp, jag ska gå och lägga mig.”
Balkongtjejerna: ”Vill du komma in hit och lägga dig?”
Jag: ”Vi får ta det en annan dag.”
Balkongtjejerna: ”Vad kul! Vilken dag kommer du då?”

Det var längesedan jag fick en invit. Kanske inte av ovan nämna slag. Men det var längesedan jag fick en invit tillbaka till medvinden. Istället för att ständigt bjuda in mig själv behöver jag nu bli inbjuden. Jag tål mycket motgångar. Men inte hur mycket som helst.
Mitt deltagande i Ironman Kalmar är i fara. För andra året i rad. Missar jag tävlingen spoilerar jag ytterligare en säsong. Jag tänker dock inte använda ”helvete” som adjektiv. Istället tänker jag som balkongtjejerna. ”När kommer du tillbaka då?” Jag kommer tillbaka ett annat år. Om jag inte rentav lyckas nu. Det blir inget ”nej”, bara ett ”senare”. Det är positivt.

Just nu hoppas jag på en rejäl vändning. Lite vind i ryggen. Och en varm kropp att låna tillbaka krediterad värme ifrån. Blir jag inte besvarad bjuder jag in mig själv. Igen. Och igen.

Tack till balkongtjejerna för inspirationen. Men tänk också på följande:
Besvikelsen av att se en vacker kvinna tända en cigarrett är som att drömma om ett varmt och sensuellt bad men istället vakna ensam i en varm och nerkissad säng.

Andreas Lindén, back mountain, walk

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *