Igår vann Vinokurov sin kanske finaste seger i karriären. Genom fusk.

Efter att ha slutat karriären två gånger tidigare har Vino tagit beslutet att sluta en tredje gång. Denna gång hoppas jag att han menar allvar. För ska cykelsporten och elitidrotten i allmänhet behålla sitt förtroende måste fuskarna bort. Att Vinokurov ”var” en fuskare är inte sant. Han ÄR en fuskare.
År 2007 fastnade han i en dopingkontroll efter att ha utfört en blodtransfusion. Han blev då av med sina resultat som han nyligen levererat. Hans tidigare meriter finns kvar. Likaså också effekten av träningen. Vino kunde belasta kroppen hårdare än sina konkurrenter samtidigt som han återhämtade sig snabbare. Effekten av detta fanns kvar, även efter hans två år långa avstängning.

Denna effekt var självklart till Vinokurovs fördel även under OS. Han förtjänar inget OS-guld.

Vad sysslade Rigoberto Uran med?

 

Intressant läsning:

http://m.wired.com/wiredscience/2010/08/muscle-memory/ 

One Comment

  • Instämmer. Knepigast tycker jag är att många cyklister gratulerade honom efter segern. Om det är spel för gallerierna vet jag inte, men jag tycker precis som du. Bra och intressant referens om muskelceller.
    Det finns en bra artikel i Scientific American (på nätet) Digital som heter ”The Doping Dilemma” och den avhandlar risk/vinst och spelteori som åskådliggör varför det – varit – som det varit på ett sätt som inte publicerats tidigare.
    Skit att Cancellara vurpade, men, what goes around comes around, till slut?

    Kul med Norsk Brons i alla fall!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *