Jobb & planer

Vid varje månadsskift jobbar jag som hårdast. Det är då jag skriver nya träningsscheman, håller som flest samtal och arbetar ihop nya pass till min passbank. Jag tajmar det alltid bra med den lugnaste träningssveckan varje månad. Eftersom jag sorterar min träningsbelastning varje månad i mycket-mer-mest-lite träning per vecka faller periodiseringen in perfekt i mitt arbetsschema.

Jag har även bestämt mig för att någon gång under livet vara i USA under en längre period. Antingen bosätter jag mig där, eller så åker jag fram och tillbaka under 1-2 år. Min engelska är för dålig. Jag vill vara mer internationell. Framförallt vill jag kunna skriva internationellt. Just nu kan jag skriva på engelska, men jag kan inte formulera mig vackert eller annorlunda.

För tillfället tränar jag inte särskilt mycket. Jag laddar inför tävlingen den 14 okt i Madrid. Passen är varken långa eller intensiva. På torsdag kör jag en kombination av dessa ingredienser. Under hela helgen blir det mycket träning. Allt för att vässa formen lite till innan Tristar 111 i Madrid.

Mañana

Spanjorernas låga löner beror på ineffektivitet. Jag syftar inte på spanjorer som individer utan på deras infrastruktur. T.ex. på vägen Paseo Maritimo finns det flera övergångsställen med stoppljus. Dessa är varken styrda av sensorer eller knappar (till övergångsställen). Vid de senaste 15 passeringarna har jag fått stanna 3 ggr i snitt per enkel resa. Av dessa 3 ggr är i alla fall 2 ggr helt i onödan. Jag har också räknat  på antal minuter ståendes framför stoppljusen. 2 min i snitt. 2×2 min blir 4 minuter. På denna väg åker 20 000 bilar om dagen. Det ger 80 000 min.

2min x2 = 4 min
4 min x 20 000 bilar/dag = 80 000 min/dag
80 000 min x 365 = 29 200 000 min/år

29 200 000 min/år blir 486 667 h/år eller 1334 år per år. Vi pratar om en gata under ett år på Mallorca. Jämför det med tiden det tar för dem att sätta upp knappar vid övergångsställen.

Jag var länge helt säker på att de hade någon smart inställd tidsintervall mellan stoppljusen. Men efter att ha kört där oändligt många gånger lyckas jag inte hitta något samband. Med en bra tidsintervall ska man inte behöva stanna vid fler än ett stoppljus.

Bara att hämta ut mitt träningsskort till simhallen tog 4,5h. Först stod jag i kö i 1,5h. Sedan fotades, stämplades och skälldes jag ut. Med mig fick jag en bunt med papper och gav mig iväg till banken för att betala. Efter diverse skandaler med försvunna pengar från myndighetskontor i Spanien och framförallt på Mallorca, får myndigheter inte längre ta betalt.
Banken var dock stängd för betalningar när jag var där. Man kunde bara betala mellan klockan 09:15-10:30 på måndagar/tisdagar eller mellan klockan 16:45-18:15 på fredagar.
Efter några vändor på olika banker hittade jag en som klaffade med tiden. Där betalade jag en spottstyver för att jag och hela min familj (!?) skulle få tillgång till alla kommunala idrottsanläggningar i kommunen.

Innan jag lyckades gav jag upp några gånger. Det gäller inte bara träningskortet. Många olika tjänster och affärer är betydligt krångligare än vad de skulle kunna vara. Men som jag brukar säga. Demokrati är fantastiskt. Så länge alla tycker som jag.

De första fyra gångerna som Ida och jag försökte skaffa internet slutade som ovan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *