Spridningen av debatten samt en hjälte
De senaste dagarna har varit lite röriga. Min familj har åkt, media har ringt och inkorgen har gått på högvarv. Nästan alla är positiva och överens. För en ren sport och ett ökat förtroende måste vi börja nära. Jag drog igång något som exploderade. Förhoppningsvis ger det resultat. Svenska Cykelförbundet har inte råd med dropp och sprutor i CV:t.
Tack för alla mail, meddelanden och åsikter. Det började med ett blogginlägg som delades, kommenterades och konfronterade. Än så länge är det BT, Radio 1, cyclesport.se och SVD som reagerat på det jag skrev. Eventuellt är det fler medier som jag inte sett eller hört.
Artikel i SVD ”Alla var dopade utom Glenn”
Alldeles nyligen fick jag ett mail från en som vände ryggen till och åkte hem. Utan lag. Utan lön. Utan stöd. I andras ögon, ingen stor cyklist. I mina ögon, en stor människa.
Min träning och vardag
Jag har även hunnit med att träna. Men bara lite. Framförallt har jag försökt rätta till min rygg. Naprapaten var nöjd under mitt besök igår. Jag är rörligare och rakare än tidigare. Det känns även mycket bättre när jag cyklar. Min sista tävling blir Ironman 70.3 på Lanzarote den 11 november. Därefter kommer jag att cykla mycket lite under två månader. Den tiden blir min återhämtningsperiod. Jag ska bara styrketräna, simma, springa och åka skidor.
Jag hann även med en sväng till Deia i dagarna. Lunchen åts på min favoritrestaurang med utsikt över bergen. Det är inte mycket som toppar det.
Deia från vägen söderifrån
En av Deias branta gator mitt i byn
Traditionellt målade fönsterluckor
Michael Douglas hus i Deia (det vita)
Klappa katten efter maten
Tyvärr har jag problem med kramp i mitt spända vänsterlår. Jag stretchar, värmer, vilar, aktiverar och masserar det. Det verkar släppa. Men idag vågar jag inte springa. När jag är återställd kommer jag kasta mig iväg för att springa i El Toro, världens vackraste plats. Förmodligen är jag där redan på söndag.
El Toros förbjudna men lättillgängliga militärområde