Igår åkte vi iväg till Inca för att gå på marknad. Till vår stora förvåning utlovade arrangören hundratusentals besökare. Visserligen var marknaden stor men några hundra tusen människor såg vi inte till. Närproducerade väskor såldes i vart och vartannat stånd. I Inca produceras läderprodukter av hög kvalitét. Ida var exalterad. Själv var jag imponerad av den genuina staden och alla getingar som surrade kring konfektyrförsäljarna. Jag har förut förundrats över hur lite getingar det är på ön. Igår insåg jag att jag det finns gott om dem men att de väljer sin bostad med omsorg.
Få saker värmer mer än en akustisk bas
Som vanligt när jag tagit en halv dag ledigt jobbade jag på kvällen. Det händer mycket nu. Men det är jag själv som valt att det ska hända. Situationen är under kontroll. Jag brukar jämföra arbete med TV-spel. Så länge svårigheten är överkomlig och framstegen tydligt märks av är spelet underhållande. Blir motståndet för svårt, tröttnar gemene man. Är det för enkelt, tröttnar de också. Precis så fungerar arbetet för mig. Får jag hela tiden lite motstånd men ändå medgång trivs jag. Efter alla år med mycket hårt motstånd ligger min ribba högt. Därför gör jag hela tiden nya saker, förverkligar nya idéer och låter allt som genererar rulla.
Jag trivs fantastiskt bra med min tillvaro.