Min triathlonkarriär

Jag har precis börjat. Att nå dit jag vill är inte enkelt. Därför valde jag från början att göra allt. Inte bara träningsmässigt utan även rent praktiskt. Jag letade efter de allra bästa förutsättningarna och fann dem på Mallorca. På Mallorca har jag tävlingar året om, bra klimat, stor flygplats, varierande terräng och fantastiska råvaror till låga priser.

Huvudmål
Vad jag börjat med är mitt mål. Sedan har jag utgått från målet för att hitta en väg dit. Det fungerar som en matematisk ekvation. Utan siffror. För någon som tror att den är bra på att räkna.
Jag vill tävla på Hawaii i proffsklassen. Först och främst är mitt mål att överhuvudtaget ta mig dit. När jag väl är där får jag sätta upp ett realistiskt placeringsmål. De bästa i Ironman-tävlingarna är ofta över 35 år. Detsamma kommer förmodligen att gälla mig. Det innebär att jag har över 12 år på mig innan jag behöver vara som bäst.

Delmål
Innan mitt huvudmål har jag som delmål att slå mig in bland världseliten i medeldistanstriathlon. Jag vill kvala till VM i halv Ironman, i proffsklassen.
Tanken med målet är farten men motivationen i målet är känslan. Jag vet precis vad jag behöver leverera för att ta mig till VM. Att gå direkt över på långdistans, Ironman eller ITU-långdistans, lockar inte.

Eventuellt delmål
Jag har planer på att eventuellt satsa på 5150-race under en eller flera säsonger för att verkligen pressa min simning och löpning till nya nivåer. Detta är som sagt en väldigt långsiktig plan. Om jag aldrig tränar upp farten i kroppen kommer jag aldrig hålla samma tempo som världseliten. Det bästa sättet för mig är att träna upp farten på kortare tävlingar. 5150 består av 1500m simning, 40 km cykel samt 10 km löpning utan drafting.

I år går VM i Halv Ironman i Las Vegas

Förutsättningar
Jag har valt att anpassa förutsättningarna efter mig istället för tvärtom. På kort sikt är det säkerligen negativt för mig. Men på lång sikt är det positivt. Som entreprenör har jag möjlighet att göra precis som jag vill, när jag vill och framförallt hur jag vill. Jag har valt att satsa på coaching som främsta inkomstkälla. Därefter har jag sponsring som sekundär inkomstkälla. Coachingen är säker. Sponsringen är tämligen säker. Jag kan coacha var jag än är. För att skaffa och behålla sponsorer behöver jag vara tävlingsbar. Om jag skadar mig eller om resultaten sviker riskerar jag att tappa sponsorer. För att undvika eventuella problem vid skador och annat är jag noga med att sponsorerna vet att de sponsrar en profil, inte enbart idrottsresultat. Som profil syns jag så länge jag är vid liv. Idrottsresultat utan profil är bara vid liv så länge resultaten är rykande färska. Alla som bygger sin sponsring enbart kring resultat löper stor risk för bakslag vid uteblivna resultat.

Med bakgrund som tävlingscyklist och extremidrottare har jag en profil sedan tidigare. Jag har också erfarenhet för att coacha i flera grenar. Framförallt har Superklassikern lett till att många valt att anlita mig som tränare för deras egen klassiker.

Det har blivit mycket jobb i början. Nu börjar jag dock komma i fas. Jag har fått göra många val. Ett av dem var inför min måltävling i år: Mallorca 70.3. Vi fick en förfrågan på om vi kunde hålla ett läger för en stor grupp samma vecka som tävlingen gick. Med vetskap om att tävlingsförberedelsen skulle fallera, tackade vi ja. Ekonomin vändes från dåligt till bra. Ekonomi och förutsättningar går hand i hand. Det enda som krävs är lite intelligens och planering för att använda ekonomin på ett bra sätt. Dock i betydligt mindre mån än vad som krävs för att skaffa ekonomin.

Träning
Jag har nu förutsättningarna för att kunna träna precis som jag vill. Det är dock många som på ett eller annat sätt skaffat sig samma möjlighet. Jag måste därför träna bättre än andra. Vilket i sig inte är så svårt när det gäller majoriteten av triathleter. Jag baserar min träning i vetenskap/studier, erfarenhet, känsla och logik. Mitt schema består av förutbestämda pass utifrån mina kortsiktiga och långsiktiga mål. Det viktigaste med min planering är dock att jag vågar bryta den när det krävs.
Jag tränar inte för att bli så trött som möjligt i en vag förhoppning om att det ska göra mig så bra som möjligt. Jag tränar helt enkelt för att bli så bra som möjligt genom att träna så lite som möjligt, för att kunna återhämta mig så mycket som möjligt. Varje vecka har jag några nyckelpass då jag pressar någon begränsande faktor t.ex. syreupptagningsförmåga, mjölksyratröskel etc. Resterande pass är teknikpass, återhämtningspass (ofta samma som teknikpass) eller underhållande pass där jag bibehåller min kapacitet.

Nyckelpassen jag kör är ofta i form av tävling. Det är därför jag tävlar så ofta. I och med att jag inte alltid går runt och är lite halvsliten kan jag prestera gång på gång. Nästan alla mina tävlingar är egentligen träningspass. Varje år har jag 5-6 tävlingar som jag verkligen är i form till. Till 3 av de tävlingarna är jag i toppform.

Till min hjälp har jag Simon som bollplank/tränare. Vi utbyter idéer. Jag delar med mig av min erfarenhet och Simon delar med sig av sin vetenskap. Vi har ett bra koncept som jag vet kommer att ta mig långt.

Tävling
Jag tävlar mycket. På 18 dagar har jag kört 6 tävlingar. 4 segrar, 2 DNF. Jag är inte rädd för ett dåligt resultat då jag vet att träningseffekten kommer leda till bättre resultat. Som sagt är de flesta träningstävlingar. Min måltävling under försommaren var Zürich 70.3. Kommande måltävlingar är först i höst då jag kör flera halv IM bl.a. Tjörn (SM, ej IM-status), Pays d’aix, Lanzarote och Taiwan.

Kost
Jag äter en kost med mycket kolhydrater för att optimera min prestation. Min fruktkorg är alltid överfull med apelsiner, clementiner, bananer, äpplen, ananas och annat gott. Jag utesluter alkohol och äter inte godsaker om jag inte är bjuden på lyxfika.

Material
Jag lägger inte ned särskilt mycket pengar på detta då jag är sponsrad med det mesta (det ni ser). Det jag inte är sponsrad (det ni inte ser) med får jag köpa väldigt billigt. Dock är jag mycket noga med vad jag tävlar på. Min linjecykel, Canyon Aeroad, är aerodynamisk utformad men väger ändå endast 6,8 kg med Zipp 808 och wattmätare. Min tempocykel, Canyon Speedmax CF, är det snabbaste jag cyklat på. Jag är säker på att båda cyklarna ger mig fördelar gentemot mina konkurrenter. Framförallt är tempocykeln, Canyon Speedmax CF, i en klass för sig. Där ligger Canyon ett par år före konkurrenterna i prestanda.
Det slutar inte med cyklarna. Jag använder speciella sadlar i fullcarbon för att kapa gram och öka styvheten. Min sadel på tempocykeln kostar 5000 kr i butik. Även löparskor är jag noga med och väljer sko efter tävling eller träning. Generellt springer jag alltid utan uppbyggnad i skorna.