De senaste dagarna har handlat om resor, WiFi-brist och intervallträning. Simningen har gått fint, cyklingen har gått mycket bra och löpningen har gått halvbra. Dock hade jag inga förväntningar på min insats i helgens tävling. Jag hade bestämt mig för att göra allt jag kunde för att, om möjligt, ta en medalj. Min form är inte på topp. Men jag är ändå alltid nästan på topp. Därför borde jag kunna ha levererat om allt och jag kunde komma överens.

I torsdags kväll landade jag i Sverige. Första natten stannade jag i Helsingborg för att packa om och träffa en ny coachingklient på fredag förmiddag. På kvällen var jag tillbaka hemma i Dalsjöfors och testade att simma i Dalsjön. 22 grader enligt min mätsticka. Jag simmade med våtdräkt men frös ordentligt. Värmen kom inte tillbaka i händer/fötter förrän senare på kvällen.
Under de senaste veckorna på Mallorca har det varit 35-40 grader i luften, över 30 i havet samt 31 i simhallen. Jag är frusen av mig i vanliga fall. Men vistelsen på Mallorca gjorde mig mer frusen än vanligt.

Gränsen för våtdräkt är 20 grader i vattnet. Om det är varmare än så är våtdräkt inte tillåten. Utan våtdräkt blir det betydligt kallare. Jag höll tummarna in i det sista för att temperaturmätningen 1h innan start skulle börja med en etta. Resultatet var dock 20,1. Våtdräkt var inte tillåten.

Med 40 min kvar till start var jag på gång att gå ned till vattnet för att värma upp, med våtdräkten på för att få upp bättre värme och vana. Dessvärre var det inte 40 min kvar, utan 10 min. Starten, som tidigare sagts varit uppskjuten med 30 min, skulle gå i tid. Istället stod jag på startlinjen utan att ha värmt upp eller ens doppat en tå i vattnet. Sedan började 1500m av misärsimning. Om jag ens kan kalla det simning. Efter 500m kände jag hur jag skakade i vattnet. Jag funderade mer över om det fanns någon som kunde dra upp mig ur vattnet än hur min teknik fungerade. I benen fick jag kramphugg och valde att inte använda mig av benspark övh under flera hundra meter.

Jag tappade 6 min under simningen. Det är den i särklass sämsta simning jag någonsin gjort. I vanliga fall är jag en dålig simmare. Jag hade räknat med att tappa drygt 3 min på simningen. Nu tappade jag det dubbla.

På cykeln fick jag köra ensam. Någon gång ibland var det någon som lyckades haka på en liten bit. Men de gav sig alla ganska snabbt. Totalt hade jag nytta av drafting i 30 sek under tävlingen. Jag plockade in 2,5 min på täten och hade snabbast cykeltid av alla i tävlingen. Men jag var ändå hopplöst efter. Dessutom blev jag inte av med varken krampen eller hållen jag dragit på mig under simningen. George Bjälkemo flög förbi mig efter 2 km löpning. Först blev jag glad. Jag fick en hare. Lite motivation. Men när jag försökte haka på gjorde sig krampen och hållen påmind. Det hade annars varit riktigt kul att se om jag kunde hänga med den löpstarke Stockholmaren.

Jag surjoggade imål på 15e plats. Besviken men inte förvånad. Efter att ha simmat två pass med våtdräkt och frusit visste jag att jag skulle få problem om våtdräkt inte var tillåten. Om jag nästa år ska ta en bättre placering på SM i Olympisk distans måste jag vara i Sverige ett tag innan. Men i mina långsiktiga planer såg jag andra möjligheter. Det är bara så svårt att växla perspektiv från tunnelfokus under en tävling till ett helhetsperspektiv vid sidan av tävlingen.

Resultaten från SM i Jönköping, Olympisk Distans 2013 finns här

Löpning Palma de Mallorca

 

Het hunk som snabbduschar under intervallvilan på Palmas strandpromenad, t.h. Jag stretchar under trädet t.v.

4 Comments

  • Hej Andreas. Har följt din blog ett bra tag och du inspirerar. Det enda jag saknar är mental träning. Jag tycker det lyser igenom i ditt inlägg. Du har så många förklaringar till att det gick dåligt.

    Glöm inte det mentala…

    • Tack! Jag förstår din tanke. Men du blandar ihop ursäkter med orsaker. Gränsen däremellan är hårfin, om det ens finns någon alls. Att leta orsaker till en dålig tävling är ett måste för att utvecklas. Jag avslutade inlägget med att konstatera att en Mallorca-vistelse inte var bra på kort sikt men nödvändig på lång sikt. I alla fall just nu, i år. Inte nästa år.

      Om jag efter en tävling skulle konstatera att jag, som helhet, är för dålig, skulle jag inte kunna ta tag i de dåliga detaljerna och förbättra dem. Genom att objektivt titta tillbaka på en tävling kan jag se vad som gick fel kan jag hitta något att justera.. Det är precis vad jag gjort i texten.

      Mental träning är inte vad som saknas i detta inlägg. Det är inte heller något som saknas i min träning. Inlägget handlar om orsaker. Orsaker är basen för förändring. En förändring för förbättring.

      Hoppas du är med på hur jag tänker :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *