På lördag kör jag SM i medeldistanstriathlon i Jönköping. Det trodde jag inte för en månad sedan. Då höll jag inte för så lång löpning. Men jag tror att jag gör det nu. Tror. Som mest har jag sprungit 26km på en helg utan bekymmer. Det är förstås mindre än jag hade önskat göra. Men precis på gränsen av vad jag vågat testa.
Igår körde jag ett minilopp. Jag brukar köra korta tävlingsförberedande pass med 3-5 dagar kvar till tävling. Igår bestod tävlingspasset av 1000m simning varav 300m i tävlingsfart, 10km cykling i tävlingsfart och 3km löpning i tävlingsfart. Det är alltså ett relativt lätt pass eftersom jag endast håller tävlingsfart i totalt 30minuter. En fart som jag behöver kunna hålla i drygt 4 timmar på lördag.
Simningen kändes bra.
Cyklingen kändes halvbra. Men idag cyklade jag desto bättre.
Löpningen kändes också bra men var för kort för att jag skulle hitta något skönt flow.
Jag har en bra känsla inför helgen. Sedan tidigare har jag ett SM-brons i medeldistanstriathlon, från Tjörn 2013. Ett lopp som jag egentligen gjorde sådär bra. Jag simmade okej, cyklade okej men sprang bedrövligt. Mest beroende på det blödande skoskav jag fick efter 5-6km. Jag hade bara mig själv att skylla eftersom jag då testade ett par K-Swiss utan strumpor för första gången på tävling.
Oavsett resultat är jag väldigt glad att ens kunna träna och fokusera på medeldistans igen. Efter så lång tid med problem med småskador känns det riktigt bra att kunna köra för fullt, även om jag trappar upp lite lugnt i löpningen.
Men jag ser mig själv ha goda medaljchanser. Konkurrensen är tuff. Men jag är väl förberedd och jag tror att löpningen kommer att hålla. Det finns en liten chans till seger om jag spelar mina kort rätt och får till ett riktigt bra lopp. Och när den chansen finns är det också där jag har siktet. I år har jag redan ett brons och en silvermedalj från svenska duathlonmästerskapen och spanska duathlonmästerskapen (relay).
Foto: Christina Lindén