Dagar blir veckor. Veckor blir månader. Det var lång tid sedan jag kunde njuta av det som jag älskar mest att göra. Många tror att jag glömt bort det. Tagit en paus. Eller kanske till och med tröttnat helt. Sanningen är att det inte går en dag, eller ens en förmiddag, innan jag får lust att träna. Jag vill cykla så där långt att någon ringer och undrar vart jag tagit vägen. Så långt att till och med jag undrar vart jag tagit vägen. Vägen hem forceras med en vilja bestående av hunger och passion. Jag vill cykla femton mil på fyra timmar. Jag vill springa längs elljusspåret, på morgonen, innan elljuset är tänt. Jag vill känna friheten av att vara ensam med motvinden och motluten. Igen.
Jag önskar bara att det slutar göra så ont att göra det jag mår så bra av.
Du är snart där igen! Nya tag nästa år. Med din vilja vet jag att du inte ger dig förrän det största problemet på långpassen är att du cyklat för långt och inte hittar hem igen. Ska bli otroligt kul att hälsa på i helgen, det har jag sett fram emot länge!
När får du resultaten av läkarbesöken och röntgen? Håller tummarna för att du snart kan sätta igång med träningen igen och börja jobba mot dina nya mål :-).