Jag blir tårögd varje gång de söta mössen sytt klart Askungens klänning. Omtänksamma och generösa människor gör mig varm. Likaså omtänksamma och generösa möss. Askungen och jag sitter i lite samma sits. Hon hinner inte sy sin klänning för att hon har för mycket annat för sig. Precis som när jag inte hinner sätta ihop och ställa in min tempocykel för att jag har lyckats skaffa mig för mycket jobb.
Tyvärr litar jag inte på att mössen kan meka särskilt bra och tempocykeln får vänta på mina magiska fingrar. Förmodligen kommer jag hinna bygga ihop den innan tävlingen den 15e. Jag ska bara bli frisk så jag kan vänja mig vid den också.
Annars funderar jag på hur snabbt jag kan köra på min linjecykel. Den är riktigt aerodynamisk och jag sitter fantastiskt bra på den. Dessutom lär jag spara riktigt mycket tid i backarna. Hela vägen var mycket kuperad och kurvig. Jag får ta ett beslut i slutet av veckan istället.
En annan intressant sak är att jag börjat använda GPS:en som hjälp vid utförskörningar. Jag zoomar in till 30m-läget och kan då se om kommande sväng är 180 grader eller bara 70 grader. Det fungerar halvbra. Dock kan jag alla kurvor utantill. Jag får se om jag lyckas bli bättre på det. I så fall kommer jag eventuellt att använda mig av det på allvar.
Om man kommer ovanifrån ser man inte om denna kurvan är 180 eller 70 grader. Med GPS behöver man inte gissa på 180, utan kan blåsa på.