Jag är inte helt säker på mitt deltagande i morgondagens tävling. Under torsdagens pass drog jag på mig en lätt överbelastning. Gränserna är hårfina, i torsdags gick jag över den. Det är riktigt synd om jag inte kan starta imorgon. Jag skulle nog kunna springa riktigt snabbt.
Idag väntar lätt simning och sedan lätt cykling i totalt 2,5h. Cirkulation är positivt för överbelastningen. Pinsamt nog tar jag bilen de 700 meterna till simhallen. Det är inte första gången heller. Att åka bil så kort sträcka går emot så många av mina starka värderingar. Tyvärr består de 700m av en 600m lång backe som är 19% brant. Jag har svårt att gå i den backen utan att slita på redan slitna benhinnor eller som i detta fall en överbelastningsskada i låret.
En överbelastningsskada som dyker upp plötsligt brukar försvinna snabbt. Det är väldigt generaliserat tänkt. Men just nu hoppas jag att det stämmer.
Alla problem jag får sätter sig alltid i vänsterbenet. Bilden ovan är från Sverigeloppet 2012 då jag hade problem med det mesta. Framförallt i vänsterbenet. Orsaken förmodades vara min rygg. Numera har jag väldigt sällan ont i ryggen, vilket är superskönt. Därför tror jag att nuvarande skada är ett resultat av tillfälligt för hård belastning.
Igår lagade jag helstekt entrecôte i ugn med råstekta potatisbiffar. Denna morgon väger jag 1 kg mer än jag gjorde igår. Så länge jag tröstäter något nyttigt får jag vara nöjd med mig själv. Om morgondagens tävling blir av är det min första start sedan 2009 då jag väger under 70 kg. Min låga tävlingsvikt gör mig till en snabb löpare. Frågan är om jag har kvar samma kraft på cykeln. Mitt perspektiv ligger i att vara så snabb som möjligt. Jag tror att min nuvarande kroppssammansättning är optimal för det ändamålet.