Ida har varit sjuk i nästan en vecka. Jag hade klarat mig fram till igår. Feber, halsont och allmän gnällighet är vad som drabbat mig. Jag har inte varit sjuk på ett år. Sliten har jag varit, men inte sjuk. Som vanligt försöker jag alltid komma på vad det beror på. Det är inte brist på något ämne. Något sådant hade varit väldigt konstigt då jag äter bättre än någonsin. Inte heller har jag några barn att hämta på dagis. Eller en sliskig hund som inte kan hålla känslorna i styr då jag kommer hem ifrån simträningen. Det måste vara Idas fel. För det var ju trots allt Ida som blev sjuk först. Hon har säkert ätit en tappad glass, slickat på en lyktstolpe eller klappat en äcklig men ensam katt.
Förra året fick jag lunginflammation efter att Ida fyllt mina kalsonger med snö när vi hade snöbollskrig i Santa Ponca. Jag vet inte om det var hennes fel eller om det var den extremt fuktiga inomhusmiljön/kylan som gjorde det. Läkaren sa att det senare definitivt var orsaken. Men jag skyller hellre på Ida.
En annan gång putsade Ida insidan på mina simglasögon och torkade då omedvetet bort skyddet mot imma. När jag sedan simmade såg jag ingenting och simmade in i en båt. Visserligen med större skador på båten än på mig. Men ändå.
Jag tror att Ida är utsänd av bröderna Raelert för att hindra mig från att slå deras världsrekord. Det hade i så fall förklarat varför hon i nödsituationer plötsligt talar flytande tyska och hur hon kan återge glasklara argument till varför oktoberfesten firas i september.
De är syn om oss män! http://youtu.be/GcXiDRSQjDU
Sen måste jag säga att fylla kallingarna lät sjukt kul :P!
Haha, har du druckit för mycket receptbelagt hostmedicin eller? Kul skrivet :-)
Det är Ida som ger mig hostmedicin. Antagligen är det någon form av beroendeframkallande anti-doping som tyskarna plockat fram. Jag får skaffa en oberoende nanny som får pyssla om mig istället.
Ha, ha, du är rolig du! Fast när jag läser så får jag liksom en klump i magen och blir plötsligt allergisk mot något (för annars kan ju ögonen inte tåras) när jag mellan raderna läser in en oändlig mängd kärlek, respekt, ömhet och tacksamhet över att du funnit den rätta i ditt liv. Lyllos dig och Ida! :)
Vad fint att du känner så. Jag känner likadant. Mellan raderna finns något speciellt. Jag är lycklig för det varje dag :)
Hoppas det är bättre nu! Du skriver att du äter bättre än någonsin. Hur mycket tar för att dela med dig av din definition av ”att äta bättre än någonsin”? Eller står det gratis någonstans bland alla dina blogginlägg?
Du inspirerar med alla dina projekt!
Äntligen är det bättre! Men tyvärr är jag fortfarande inte helt bra. Jag tror inte att jag skrivit om det någonstans tidigare. Inte med så klar inriktning. Däremot borde jag göra det. Kosten är individuellt till viss mån men mycket är generellt. Jag får återkomma till det :)