Fystester och fysiska värden

Igår kom jag hem till Borås efter resan från Mallorca samt några test/träningsdagar i Halmstad. Hela tågresan blev det bara mer och mer snö. Här i Borås, i alla fall just där jag bor, är det ca 20cm snö. Jag älskar snö. Visst är jag en sommaridrottare som spenderar Sveriges fulmånader på Mallorca. Men jag har tränat oerhört många timmar i snö och allt annat än sommarväder. De senaste åren har jag också åkt en del skidor. Få saker slår längdskidor i ett riktigt långt natursnöspår en isande men solig dag.

I tisdags gjorde jag ett test på Halmstad Testcenter tillsammans med Simon och Tommy från Umara och Julia från Halmstad Testcenter. HIT är ett av de få labben som faktiskt kan mäta syreupptag korrekt. Det krävs väldigt dyr utrustning för att mäta detta. Vanliga labb har sällan detta. Masken (man måste testa syreupptag med mask för att ens vara i närheten av korrekta siffror) mäter både in och utandning för att säkerställa precisionen.

Först körde jag ett tröskeltest där vi skulle mäta upp var min mjölksyragräns går. Därefter tog jag det lugnt några minuter innan jag körde Vo2-maxtestet. Allt gjordes på en Monark 839e.

Tröskeltest

Min tröskel gick på ca 300w på den cykeln. Det var något sämre än väntat. Men jag har inte cyklat så mycket tröskel de senaste dagarna och inte cyklat något alls sedan i torsdags. 300w på en Monark brukar man ofta ta x1,07 för att få ett mer jämförbart värde till en ”vanlig” effektmätare. I höstas uppskattade jag min tröskel till 330w. Jag kunde då snitta 360w i 3x20min utan att förta mig på ett långt pass. Min tävlingseffekt på halv Ironman (90km) är annars en bit över 300w.

Värdet som jag fick fram på testet blir en bra referens när jag cyklar på just den cykeln igen. Men jag tror inte att jag får fram siffror som jag kan översätta direkt till min tävlingscykel. Till den har jag redan utmärkta referenser från all träning/tävling jag gjort. Under nästa test räknar jag med att få ut nya referenser som jag kan ha nytta av även under tävling/träning på kort sikt.

Resultat, tröskel 3/2-2015 ca 300w på Monark 928e.

Efter tröskeltestet var det dags för test av mitt syreupptag. Jag började på 200w och ökade sedan med 30w/min. Till min egna förvåning tog jag mig inte förbi 420w. Mina ben stumnade tidigt. Precis som jag hade gjort under tröskeltestet. Långt innan jag borde känna så. Och många pulsslag under min upplevda känsla. Tolv slag under maxpuls, på 420w orkade jag inte mer.

Mitt värde blev dock väldigt bra. Jag hade 5,8l Vo2/min. Det gav ett testvärde för dagen på 77,5. Jag vägde för dagen 74,5kg.

Resultat,  77,5 ml/kg/min. Vo2/min 5,8L.

Tankar

Idag har jag en lätt förkylning i kroppen och avstår träning. Jag kände mig seg redan i måndags och har inte blivit bättre. Kanske kan förkylningen påverkar min dåliga känsla under testerna. Det är den enda rimliga förklaringen till varför jag kände mig dålig. Normalt brukar jag vara väldigt säker på hur jag kommer att uppleva belastning. Nu kände jag mig varken bra under måndagen, tisdagen eller onsdagen.

Jag tror inte att jag hade kunnat prestera ett bättre syreupptag om jag varit helt kry. Däremot hade jag kanske kunnat prestera ett bättre syreupptag (per kilo) om jag inte varit så vätskefylld under testet. Två dagar innan testet vägde jag 73kg. Om jag gjort testet med den vikten hade jag fått 79,5 i ml/kg/min.

I maj kommer jag att göra ett likadant test igen. Då med tävlingsskor och egen sadel. Mitt mål då är att få ett testvärde över 80. Det vore i så fall väldigt bra. Inte bara för mig. Ett testvärde över 80 är väldigt bra även internationellt. Syreupptag är inte synonymt med prestation. Det finns relativt stora variationer bland världselitens syreupptag. Enligt vissa ”klassiska uträkningar” ska jag kunna springa 3000m på under 8min med ett syreupptag på 78 ml/kg/min. Det är jag inte ens nära. När det kommer till prestation är det långt fler variabler som ska räknas med. I löpning och cykling är dock syreupptag en väldigt viktig variabel.

2007 gjorde jag ett test på Livi i Falun. Då hade jag 72 i testvärde. Dock hade jag bara 4,95 i Vo2max/l innan jag delade det med vikten. Numera har jag nästan en liter mer än jag hade då. Dock är jag betydligt tyngre nu än jag var då.

Andra idrottares syreupptag

Här följer några exempel på idrottare med olika högt V02-max.

91,0 Gunde Svan

89,0 Joerie Vansteelant

86,0 Thor Hushovd

86,0 Ole Einar Björndalen

82,0 Javier Gomez

80,0 Simon Gerrans

77,5 Mitt värde 2015

74,0 Charlotte Kalla

72,0 Marit Björgen

72,0 Mitt värde 2007

68,6 Lassi Karonen

Halvdåliga referenser på flera av namnen ovan. Dock fullt rimliga resultat.

Mina och Simons idéer

Dagen efter sprang jag och Simon 21km och styrketränade därefter. Förutom flera riktigt bra detaljer jag kommer att ha i min styrketräning framöver kom vi på hur vi vill göra kommande test. Dels kör jag ett test i april/maj. Sedan ska jag göra ett till i tävlingsform med tävlingsnutrition. Med rödbetsshots, bikarbonat, Umara Intend och sportdryck kan jag nog få ut än bättre värden än jag får i nästa test. Det kan bli väldigt intressant. Dessutom blir det mer tävlingslikt eftersom jag på tävling alltid följer ett sådant kostupplägg.

Vi är även intresserade av att jämföra syreförbrukning vid given effekt på ca 250-350w i lite olika varianter. T.ex. med/utan rödbetsjuice, 70/80/90/100/110rpm (pedalfrekvens), aero/upprätt sittställning m.m.

Fettprocent och vikt

Söndagen innan testet mätte Simon min fettprocent med kaliper. Vi räknade sedan med Parillo-metoden för att få ett så rättvis värde som möjligt. Min 6,5% är i nederkant av vad triathleter brukar ha. Visst är det lite. Men jag är tveksam till ifall jag haft över 9% någon gång under de senaste 10 åren, bortsett från de gånger då jag ätit upp mig inför Ski of Sweden och Sverigeloppet.