Inatt vaknade jag av att det blåste rejält utanför fönstren. Fönsterluckorna slog i husen och staketet till garaget gnällde rejält. På väg till duathlontävlingen i Arta (Mallorca) fick jag hålla hårt i ratten för att den lilla bilen skulle hålla sig i filen. Väl på plats nekade polisen tävlingsarrangören tillträde till vägen och därmed möjligheten att genomföra tävlingen. Ett klokt beslut. Även om jag kanske hade klarat av vinden tillsammans med 5-10 pers till så hade stora delar av startfältet fått bekymmer. Och totalt var vi 250 pers på väldigt varierande nivå.
Istället gjordes duathlontävlingen om till en löptävling. Många valde att inte starta. Jag själv funderade igenom ifall det var ett klokt beslut att springa 8,2km fort på den banan. I och med att min löpträning har gått väldigt hackigt pga olika bekymmer med ojämnhet i benkapacitet var jag osäker på om det var säkert eller inte. Jag valde att starta för att sedan känna hur det kändes.
Det kändes dock väldigt bra med en gång. Precis som det gjort tidigare i veckan. Jag har varit snabb men inte uthållig. Inte särskilt konstigt då det är precis så jag tränat. Mestadels kortare intervaller i hög fart. Inte längre än 2km. Och ungefär så länge orkade jag hänga med duathlonvärldsmästaren (-12) Emilio Martin.
Att jag tränat på det viset är inte i något särskilt syfte. Korta intensiva intervaller är det som fungerat allra bäst att träna när jag fått ont och snedbelastat höften/benen av längre intervaller.
Givetvis hade jag gjort en bättre tid och kanske även fått en bättre placering om jag inte hakat på Martin i starten. Men jag kunde inte missa en sådan chans. Att få uppleva hur snabb en världsmästare är. Jag var bara tvungen att haka på när jag kände hur lätt det gick i början. Inledande 5km gick på 17:15min. Det på en rejält kuperad bana. Resten gick något långsammare då jag dels fick lite andnöd men också gav mig på loppets tuffare parti.
Totalt hade loppet en höjdskillnad på 225m under 8,2km. När jag mätte under Lidingöloppet, 30km, fick jag en total höjdskillnad på 280m. Det säger en hel del om banans tuffhet. Lägg till så hård storm att cyklingen ställdes in och det blir en riktigt utmanande löptävling.
Totalt blev jag 4a efter att ha blivit omsprungen sista 1,5km av två bakomvarande, riktigt starka, löpare. De hade gått ut betydligt lugnare än jag. Kanske hade jag kunnat utmana om andraplatsen om jag inte gått ut så hårt. Kanske hade jag inte orkat ändå. Oavsett var det värt det för att få springa i 3min/km en stund och flåsa en världsmästare i nacken.
Stämningen på loppet och kring loppet var fantastisk. Publiken, arrangemanget, maten, massagen, banan, deltagarna etc. Jag älskar de spanska duathlon och triathlonarrangemangen. Tänk att startavgift, lån av chip, tidtagning, mat (paella, ensaimada, choklad, frukt etc.), en världsmästare på startlinjen, dryck (öl, cola, vatten), massage 15min, välkomstbag och mer kostar 15€. Där snackar vi valuta för pengarna. Nu fick jag allt gratis eftersom jag blev inbjuden. Fantastiskt. Exakt så sa också tävlingsarrangören när jag sa att jag kunde deltaga. ”Fantastiskt!”.
Efter tävlingen stod funktionärer, deltagare och publik och dansade/åt inne i byns marknadslokal. Det var bättre stämning där än det är på Grand en lönefredag. Jag älskar att vara på Mallorca.
Jag upplevde att många var glada över att jag försökte hänga med Martin. Det var verkligen kul att han ställde upp i tävlingen. Jag hoppas att jag får möta honom igen när vi båda är i toppform. Och då jag får en chans att försöka rätta till det jag tappar under löpningen på cykelmomentet.
Placering: 4a
Tid: 28:54
Distans: 8,2km
Snittfart: 3,31min/km
Tid bakom: 1min 12sek
Höjdskillnad: 225m
Snittpuls: 181bpm
Maxpuls: 189bpm
Procent av maxpuls i snitt: 93% (195bpm i maxpuls)
Väder: 8 grader, molnigt, stormbyar
Efter loppet varvade jag ner lite mellan Santa Eugenia och Sencelles. Där blåste det betydligt mindre. Ida passade på att fotografera mig och de snötäckta bergstopparna bakom. Vackert men kallt.
Grymt kul att följa oavsett moder naturs vilja att blåsa upp till storm. En fråga, hur kallt var det? På åskådarna kan man anta att det är närmare 5-10 minus :P
Haha, det var säkert 8 grader i luften. Kanske 10 grader. Men de är ganska frusna av sig här nere…
3:31/km med den kraftiga stigningen är riktigt riktigt imponerande. Knappt att jag klarar av att springa så fort när det nästan är flackt. Fattas en hel del löpteknik för min del, särskilt i höga hastigheter, innan jag är nöjd.
Tack!
Jag är rätt bra på att springa nerför. Under de inledande kilometrarna tappade jag några meter uppför på Martin men plockade sedan snabbt in det utför. Det är nog en blandning av löpteknik, vana och styrka att bli bra nerför. För att bli snabbare överallt krävs ”bara” att man tränar på att springa snabbare än man brukar. Till en början kort, sedan långt. Du hittar säkert dit förr eller senare! :)
Vad var din snittpuls under loppet? Och vad är eg din maxpuls i löpning? Har citerat nedan:
”Snittpuls: 181bpm
Maxpuls: 189bpm
Procent av maxpuls i snitt: 93% (195bpm i maxpuls)”
Min maxpuls under loppet var 189 bpm. Men under andra tester har jag kommit upp i 195bpm löpandes. Ibland under träning kommer jag upp i över 190bpm också. Men jag var inte tillräckligt löpvan nu. Dessutom var det rätt kallt. Det kan påverka pulsen en del.
Min snittpuls var 181bpm. Och min snittpuls i % av min maxpuls i löpning (inte bara under loppet) var 93%.