Förra söndagen var det dags för mig (Jonathan) och Andreas att köra Öppet spår, något som jag både fruktat och längtat efter.

Det hela började hösten 2010 när Andreas fick idén att vi skulle köra Vasaloppet 2011. Med tanke på att min fysik kunde jämföras med hans datorkunskaper verkade det som en omöjlighet att jag överhuvudtaget skulle klara att genomföra loppet. Andreas hade nog liknande tankegångar när han dessutom planerade att köra dubbelt så fort som mig. Men jag antog utmaningen och började träna i slutet av september efter ett träningsschema han gav mig.

Jag hade tidigare spelat hockey i tio år, och även innebandy, tennis och fotboll, så sport och träning var väl inget främmande. Men någon fysik fanns inte att tala om, eftersom jag haft viloperiod de senaste 3-4 åren för att ta igen mig..

Skidor har jag tidigare i princip bara åkt runt huset när jag var liten, och någon enstaka åktur på banvallen om det funnits snö.

Jag kämpade på med träningen så gott jag kunde, åkte rullskidor i ösregn och sprang på snötäckta stigar om det så krävdes. Löpningen var hemsk och rullskidorna enformiga (banvall 6km, banvall tillbaka 6km), men de små men betydelsefulla framstegen jag gjorde fick mig att fortsätta, 90km skidor kändes inte riktigt lika ogenomförbart längre.

Han trakasserade mig även på Facebook med ett och annat meddelande liknande:

Dagens träning:

Uppv. – ett varv runt ankdammen + du ska försöka att lära dig stå på huvudet

Huvudpass – Crosstraining

…50 armhävningar, 100 sit-ups, 50 rygglyft, 100 upphopp så snabbt du kan.

Du ska starta klockan när du börjar och sen stanna så fort du slutat. Ordningen spelar ingen roll. Du ska bara klara av dessa 30000 reps så snabbt du kan.

Vid frågor – Smsa ”HJÄLP” till 72100

Vi ska snart träna igen! No pain, No gain :)

Till slut kom snön, två veckor efter att jag köpt mina skidor. Det kändes riktigt skönt att äntligen få åka skidor på riktigt, med snö under skidorna och bitande kyla i ansiktet. Dock dröjde det ytterligare någon vecka innan det fanns några spår att åka på, att göra spår på de tidigare 3cm snö hade nog varit en aning överoptimistiskt..

I början fick jag fokusera på att få in tekniken och allt eftersom minskade antalet vurpor per träningspass till under 1. En del träningspass gjorde jag tillsammans med Andreas, och ett och annat även med Simon och Vanja (vilka för övrigt aldrig tidigare ens stått på ett par skidor). Detta gjorde passen mycket roligare, och längre sträckor kändes då inte lika långa. Vi avverkade några pass på runt 40km som gick bättre och bättre varje gång, men definitivt kändes i kroppen dagen efter.

I mitten av januari överraskades jag positivt när jag plötsligt klarade av att göra två chins, träningen hade gett resultat! Chins var en fullständig omöjlighet i höstas och inget jag hade väntat mig att klara av snart. Några dagar senare började jag även träna på gym, där jag körde övningar som använder samma muskler som vid skidåkning. Träningen har varit effektiv och ganska snabbt kände jag hur jag klarade övningarna bättre, nu klarar jag av runt 5 chins!

Den 30 januari körde vi det 42km långa Västgötaloppet i Ulricehamn, vilket jag gick i mål på tre timmar blankt efter att ha startat absolut sist. Detta var utmärkt träning inför Vasaloppet eftersom jag fick prova på att åka med en massa andra skidåkare och samtidigt lära mig lite ”skidetik”. Jag visste nu också ungefär hur hårt jag kunde köra på denna distansen.

Två veckor senare var det dags för Ulricehamnsloppet, även det 42km, på nästan samma bana som Västgötaloppet. Denna dagen var det lite tyngre före men med lite mer träning och ett lopps mer erfarenhet än för två veckor sedan lyckades jag ändå genomföra det på 3:04, med tunga ben och armar redan efter halva loppet.

Sex veckor senare var det till slut dags för den stora utmaningen, 90km skidor i Öppet spår. Jag skulle bli mycket nöjd bara över att klara det, men hoppades på en tid på under 8 timmar.

Efter att ha gått upp halv 4 på morgonen för att hinna med bussen från Mora till Sälen gick starten precis när solen börjat gå upp. De första 2-3 milen kunde man inte annat än att njuta av soluppgången i skogarna och de fina spåren. Det var fin stämning och överallt var det glada människor som jublade vid toppen på första klättringen, som pötte på de som inte hade bra glid i backarna, som frågade hur det gick om någon vurpade, som flyttade på sig om man åkte ikapp dem bakom. Jag förstod vad alla menade med folkfest.

Men redan efter dessa 30 kilometerna fyllda av njutning började jag känna av tröttheten till och från i framförallt axlarna. Jag fick slita på och de sista 2 milen åkte jag bara på vilja. Andreas har ju pratat en del om hur mycket mer kroppen klarar av än man tror..

Efter en 2 kilometer lång slutspurt gick jag i mål på 7:57. Var jag nöjd? Ja.

Tiden i snitt per mil blev 53, i jämförelse mot tiden 55 minuter på rullskidorna med tävlingshjul och platt terräng i en mil och inget mer, från tidigare i höstas.

 

Sälen 07:07:19
Smågan 01:00:58 10,3 08:08:18
Mångsbodarna 02:03:28 12,7 09:10:48
Risberg 02:55:38 12,3 10:02:58
Evertsberg 04:04:40 11,0 11:12:00
Oxberg 05:12:23 13,0 12:19:43
Hökberg 06:08:04 9,9 13:15:24
Eldris 07:07:58 10,2 14:15:18
Mora 07:57:02 10,9 15:04:22

Resultat

Jag kommer fortsätta träna nu, dock inte lika mycket. Dagar utan träning kan nästan kännas långtråkiga ibland. Vad som krävdes för att få mig att börja röra på mig var ett stort mål, som krävde mycket träning och vilja. Vasaloppet passade perfekt som mål, eftersom jag uppskattar träningsformen mycket mer än exempelvis löpning och cykel.

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *