Jag skrev för något år sedan om minnesvärda pass. I tre inlägg hade jag fått med passen på femte, fjärde och tredje plats. De två passen som saknades tänkte jag skriva om nu.

Här är de andra minnesvärda passen jag skrivit om:

Plats #5
Plats #4
Plats #3

Under ett träningsläger med Capinordic, det danska proffslaget som jag tävlade för år 2009, hade jag kört ifrån alla. Januari månad var den enda månad det året då jag inte var för sliten för att kunna prestera. Efter det fick jag tävla, resa och träna hela tiden. Jag var inte van, resorna var dåligt planerade och teamets tankar om min återhämtning var orimliga.
Efter det korta weekend-lägret ringde en av sportcheferna upp mig och sa att han ville skicka mig på träningsläger med Team Saxobank. De båda danska lagen hade ett samarbete som innebar att, det mindre laget, Capinordic skickade tre talanger för att träna och visa sina kort för det större och världsledande laget Team Saxobank. På den tiden var Team Saxobank cykelsportens motsvarighet till fotbollens Real Madrid. Jag skulle få träna med stjärnor som Fabian Cancellara, Gustav Larsson, bröderna Schleck, Alexandr Kolobnev och Jakob Fuglsang.

Väl på plats presenterades lägret i lunchsalen. Redan då anade jag att något var galet. Vi skulle inte bara träna annorlunda utan även äta annorlunda. Pesto, mozzarella, sallad, tomat och kött var vad som serverades. Det var bara en dag som det serverades ris. Bjarne hade fått höra om en ny metod som skulle göra oss uthålligare än alla andra.

De första dagarna gick det okej. Träningspassen var inte ofantligt hårda men hungern började komma ikapp. Det räckte inte med att hetsäta bars under passen för att få i sig tillräckligt med kolhydrater. Efter två dagar smög jag och danskarna iväg till snabbköpet som låg ett kvarter bort från hotellet. Där fanns många hyllmeter med kolhydrater som vi hastigt inhandlade och åt på hotellrummen. När vi återvände till snabbköpet dagen efter trodde vi att vi blev påkomna då vi fick syn på en Saxobank-jacka i butiken. Den tillhörde dock inte någon ledare. Lagets kontrakterade cyklister hade också tröttnat. På kvällarna smög laget iväg till affären för att handla. Precis som vi. Den enda som egentligen åt LCHF i längre än tre dagar var Bjarne Riis själv.

Team Saxobank, Stagiare, Andreas Lindén Frank Schleck

Det anmärkningsvärda passet kom i slutet av lägret. Vi cyklade genom Palma norrut mot Soller. Först intervaller på vägen till Soller-backen. Sedan körde vi backintervaller uppför berget. Därefter var det dags för tävling uppför Puig Major. Jag satt som ett frimärke på Gustav Larssons hjul hela vägen till toppen. Sedan fick jag stryk med en halv hjullängd. Jag kunde inte med att skicka fram cykeln för att slå honom i spurten efter att han dragit mig hela vägen till toppen. Bergstävlingen, som anordnades som test, gick riktigt bra för mig. Det var många bra cyklister bakom och bortsett från Frank Schleck var det inte någon som var fruktansvärt långt före. Jag var helt förstörd efter testet. Vi körde inte hela backen utan bara de sista 10-11km. Och jag hade gått på rött hela vägen.
Väl på toppen berättar Bjarne att vi ska ner till Sa Calobra, vägens ände på Mallorca, innan vi vänder hemåt igen. Det var just hemfärden som var problemet. Till fiskebyn Sa Calobra var det bara nerför. Hemåt blir det tvärtom. Dessutom fick Bjarne för sig att vi skulle köra intervaller. Igen. Jag hängde med bra men gick verkligen på fysisk och mental kredit tills vi var tillbaka i Soller.
I dalen fick jag tillbaka energin igen efter att ha druckit, ätit och maskat så gott jag kunde. Jag överlevde berget och attackerade tillsammans med Lars Bak på vägen tillbaka mot Palma. Det var då jag insåg att alla var lika trötta som jag.

Break with Saxobank

Dagen efter rullade vi först 3h. Sedan fick teamet sina tempocyklar levererade mitt under passet. Som kor på grönbete flög de fram i >60km/h. Jag och de andra från Capinordic satt på hjul och hoppades på motvind. När motvinden kom skickade Bjarne hem oss utan tempocyklar. Vi rullade hem så långsamt att de övriga kom hem innan oss. Det hade inte varit så märkvärdigt om det inte vore för att de ätit upp all mat. Vi fick äta pesto, ruccola och mozzarella till lunch. Sedan serverade vi oss själva vitt bröd med nutella på hotellrummet.

Filmen ovan är en sponsorfilm från lägret. Jag dyker upp på flera ställen i svart/röd/vit/grå kläder. Mina egentliga lagkamrater har smurfliknande utstyrsel i deras blåa kläder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *